Härlig är jorden

I psalm 297 finns ett par rader som lätt fastnar i huvudet på den som släktforskar. Några strofer som vill berätta om både livets förgänglighet och om det hopp man kan finna i denna.

Härlig är jorden,
härlig är Guds himmel,
skön är själarnas pilgrimsgång.
Genom de fagra
riken på jorden
gå vi till paradis med sång.

Tidevarv komma,
tidevarv försvinna,
släkten följa släktens gång.
Aldrig förstummas
tonen från himlen
i själens glada pilgrimssång.

Änglar den sjöngo
först för markens herdar,
skönt från själ till själ det ljöd:
Människa, gläd dig,
Frälsarn är kommen,
frid över jorden Herren bjöd.

Att få veta vilka personer ur historien som är orsak till att man själv finns till skapar en alldeles unik ödmjukhet inom en. Att så många människors handlanden och öden krävts för att just jag skulle bli den jag är, och på den plats där jag finns. Det är en hisnande insikt.

Det är svårt att beskriva detta mer än så här. Jag kan bara rekommendera er att prova själva. När ni sitter en sen kväll med näsan i en kyrkobok som skrivits för över hundra år sedan kanske känslorna drabbar er också.