Hur nära släkt är vi med varandra? – Del två

Alla människor är som sagt släkt med varandra. Även om det finns konkurrerande teorier till Ut ur Afrika-hypotesen är det mycket osannolikt att du någonsin träffar en person som du inte är släkt med, åtminstone på långt håll.

Om vi tror att Adam och Eva för cirka 6000 år sedan var först på jorden är det ju uppenbart att vi som alla härstammar från dem är släkt med varandra. Ett ättlingverk som utgår från Edens lustgårds första innevånare omfattar naturligtvis oss alla. Samma sak gäller om vi väljer att tro på Ut ur afrika-hypotesens Mitokondriska Eva som vår urmoder.

Båda exemplen ovan känns ju tidsmässigt ganska avlägsna men det går att visa att vi är mycket närmare släkt med varandra än så. Häng med!

Först lite sifferfakta. Vid tiden för Jesus födelse för drygt 2000 år sedan uppgick jordens befolkning till ungefär 250 miljoner. Befolkningen minskade därefter en del men var år 1000 återigen ungefär 250 miljoner. Efter digerdöden på 1300-talet uppgick befolkningen i Europa bara till drygt 50 miljoner.

”Människans rörlighet över planeten var betydligt mer begränsad förr än vad den är nu. Människorna som gick över Berings sund för 15 000 år sedan återfick inte kontakten med sina gamla släktingar förrän på 1400-talet. Det var nog ytterst få individer ur varje generation som skaffade barn med någon utanför det närmaste grannskapet.”

Vi kan väl göra antagandet det uppstår en ny generation var 25′e år. Det uppstår alltså ungefär fyra generationer på 100 år.

Låt oss utifrån dessa uppgifter göra lite beräkningar. I min, som i alla andras antavla, dubblas antalet individer för varje generation. Den generation som levde 100 år före min födelse bestod av 16 personer. För 200 år sedan bestod generationen av 256 personer och för 300 år sedan av 4096. Och detta handlar bara om en generation. Vi kan påstå att tre generationer släktingar är i livet samtidigt. Mina levande förfäder för 300 år sedan skulle kunna vara alla personer i generation 12, 13 och 14, vilket rör sig om drygt 14 000 individer. Generation 25 som troligen levde strax efter digerdöden bestod av nästan 17 miljoner individer och tillsammans med generation 24 och 26, som levde samtidigt var de nästan 59 miljoner. Generation 40 som kanske levde år 1000 borde ha bestått av 550 miljarder personer men det är ju mer än 2 000 gånger fler människor än vad som fanns i hela världen vid den tiden. Och som ni ser räcker inte Europas befolkning till för att fylla generation 24, 25 och 26 i min antavla.

Nu är det inget fel på min antavla. Det är 550 miljarder ”postitioner” i generation 40 och varje person som levde då finns med på tusentals platser i min antavla. På samma sätt delar vi släktingar med varandra i många generationer och är helt enkelt släkt med varandra allihop. I alla fall rent matematiskt. Att 99,5 % av anfäderna fattas i generation 40 kallas inom släktforskningen för anförlust och kan dyka upp i mycket mindre skala och närmare i tiden än så.

Ett exempel på ett släktträd med många anförluster är kung Karls II av Spanien antavla.

Det genetiska arvet tunnas snabbt ut.

Genetiskt tunnas vårt släktskap ut snabbt mellan generationerna. Redan efter 5 eller 6 generationer är chansen låg att man kan betraktas som mer genetiskt lik en förfader än vilken person som helst. På många platser i landet börjar samma person dyka upp på flera ställen i en antavla redan efter 5-6 generationer och detta kallas som sagt för anförlust. Ett känsligt begrepp i detta sammanhang är inavel och för att göra en lite mildrande parallell kan jag säga att inom seriös husdjursuppfödning beräknar man en inavelskoefficient för att förhindra genetiska defekter. Man bekymrar sig då sällan att beräkna detta så långt tillbaka som 6 generationer just för att det genetiska arvet snabbt tunnas ut.